publicerad: 2015
vändpunkt
vänd|punkt
substantiv
~en ~er • äv. bildl.: historiens vändpunkter
Singular | |
---|---|
en vändpunkt | obestämd form |
en vändpunkts | obestämd form genitiv |
vändpunkten | bestämd form |
vändpunktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vändpunkter | obestämd form |
vändpunkters | obestämd form genitiv |
vändpunkterna | bestämd form |
vändpunkternas | bestämd form genitiv |