publicerad: 2015
väring
vär·ing
substantiv
~en ~ar • viking i livvaktstjänst hos östromerske kejsaren ca 1000 e.Kr.
Singular | |
---|---|
en väring | obestämd form |
en värings | obestämd form genitiv |
väringen | bestämd form |
väringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väringar | obestämd form |
väringars | obestämd form genitiv |
väringarna | bestämd form |
väringarnas | bestämd form genitiv |