publicerad: 2015
väsen
1väsen
[vä´sen]
oböjligt substantiv
• oljud; (det är inget att) göra (stort) väsen av göra stor affär av, bry sig om
Singular | |
---|---|
ett väsen | obestämd form |
2väsen
[vä´sen]
substantiv
~det; pl. ~, best. pl. ~dena 1 besjälad varelse: övernaturliga väsen2 ⟨ngt högt.⟩ sinnelag, personlighet: hennes intagande väsen – Alla sammansättn. med väsens- hör till 2väsen 2.
Singular | |
---|---|
ett väsen | obestämd form |
ett väsens | obestämd form genitiv |
väsendet | bestämd form |
väsendets | bestämd form genitiv |
Plural | |
väsen | obestämd form |
väsens | obestämd form genitiv |
väsendena | bestämd form |
väsendenas | bestämd form genitiv |
3väsen
~det; pl. ~, best. pl. ~dena el. väsende
[vä´sen(de)]
~t ~n • mest som efterled i sms.; verksamhet: bankväsen
Singular | |
---|---|
ett väsen (ett väsende) | obestämd form |
ett väsens (ett väsendes) | obestämd form genitiv |
väsendet | bestämd form |
väsendets | bestämd form genitiv |
Plural | |
väsen (väsenden) | obestämd form |
väsens (väsendens) | obestämd form genitiv |
väsendena | bestämd form |
väsendenas | bestämd form genitiv |