SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
väsen
1väsen [vä´sen] oböjligt substantiv o­ljud; ​(det är inget att) göra (stort) väsen av göra stor affär av, bry sig om
Singular
ett väsenobestämd form
2väsen [vä´sen] substantiv ~det; pl. ~, best. pl. ~dena besjälad varelse: ​över­naturliga väsen⟨ngt högt.⟩ sinne­lag, personlighet: ​hennes in­tagande väsen​ – Alla sammansättn. med väsens- hör till 2väsen 2.
Singular
ett väsenobestämd form
ett väsensobestämd form genitiv
väsendetbestämd form
väsendetsbestämd form genitiv
Plural
väsenobestämd form
väsensobestämd form genitiv
väsendenabestämd form
väsendenasbestämd form genitiv
3väsen ~det; pl. ~, best. pl. ~dena el. väsende [vä´sen(de)] ~t ~n mest som efterled i sms.; ​verksamhet: ​bank­väsen
Singular
ett väsen (ett väsende)obestämd form
ett väsens (ett väsendes)obestämd form genitiv
väsendetbestämd form
väsendetsbestämd form genitiv
Plural
väsen (väsenden)obestämd form
väsens (väsendens)obestämd form genitiv
väsendenabestämd form
väsendenasbestämd form genitiv