publicerad: 2015
vaggning
vagg·ning
substantiv
~en ~ar 2vagga
Singular | |
---|---|
en vaggning | obestämd form |
en vaggnings | obestämd form genitiv |
vaggningen | bestämd form |
vaggningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vaggningar | obestämd form |
vaggningars | obestämd form genitiv |
vaggningarna | bestämd form |
vaggningarnas | bestämd form genitiv |