publicerad: 2015
verkningsgrad
verk·nings|grad
substantiv
~en ~er • förhållandet mellan praktiskt utvunnen och tillförd energi
Singular | |
---|---|
en verkningsgrad | obestämd form |
en verkningsgrads | obestämd form genitiv |
verkningsgraden | bestämd form |
verkningsgradens | bestämd form genitiv |
Plural | |
verkningsgrader | obestämd form |
verkningsgraders | obestämd form genitiv |
verkningsgraderna | bestämd form |
verkningsgradernas | bestämd form genitiv |