publicerad: 2015
verkningssätt
verk·nings|sätt
substantiv
~et; pl. ~ verkning sätt 1
Singular | |
---|---|
ett verkningssätt | obestämd form |
ett verkningssätts | obestämd form genitiv |
verkningssättet | bestämd form |
verkningssättets | bestämd form genitiv |
Plural | |
verkningssätt | obestämd form |
verkningssätts | obestämd form genitiv |
verkningssätten | bestämd form |
verkningssättens | bestämd form genitiv |