publicerad: 2015
vesir
ves·ir
[‑i´r]
substantiv
~en ~er • i äldre tid: en hög ämbetsman i muslimska länder
Singular | |
---|---|
en vesir | obestämd form |
en vesirs | obestämd form genitiv |
vesiren | bestämd form |
vesirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vesirer | obestämd form |
vesirers | obestämd form genitiv |
vesirerna | bestämd form |
vesirernas | bestämd form genitiv |