publicerad: 2015
vilrum
vil|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • rum för vila ofta på arbetsplats
Singular | |
---|---|
ett vilrum | obestämd form |
ett vilrums | obestämd form genitiv |
vilrummet | bestämd form |
vilrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vilrum | obestämd form |
vilrums | obestämd form genitiv |
vilrummen | bestämd form |
vilrummens | bestämd form genitiv |