publicerad: 2015
vingben
ving|ben
substantiv
~et; pl. ~ vinge ben 1
Singular | |
---|---|
ett vingben | obestämd form |
ett vingbens | obestämd form genitiv |
vingbenet | bestämd form |
vingbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vingben | obestämd form |
vingbens | obestämd form genitiv |
vingbenen | bestämd form |
vingbenens | bestämd form genitiv |