publicerad: 2015
visslare
vissl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. visslarna • särsk. visselblåsare
Singular | |
---|---|
en visslare | obestämd form |
en visslares | obestämd form genitiv |
visslaren | bestämd form |
visslarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
visslare | obestämd form |
visslares | obestämd form genitiv |
visslarna | bestämd form |
visslarnas | bestämd form genitiv |