publicerad: 2015
yngling
yng·ling
substantiv
~en ~ar • ⟨ngt högt.⟩ mycket ung man
Singular | |
---|---|
en yngling | obestämd form |
en ynglings | obestämd form genitiv |
ynglingen | bestämd form |
ynglingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ynglingar | obestämd form |
ynglingars | obestämd form genitiv |
ynglingarna | bestämd form |
ynglingarnas | bestämd form genitiv |