publicerad: 2015
yvighet
yv·ig·het
substantiv
~en ~er yvig
Singular | |
---|---|
en yvighet | obestämd form |
en yvighets | obestämd form genitiv |
yvigheten | bestämd form |
yvighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
yvigheter | obestämd form |
yvigheters | obestämd form genitiv |
yvigheterna | bestämd form |
yvigheternas | bestämd form genitiv |