publicerad: 2015
äckel
äckel
[äk´el]
substantiv
äcklet; pl. ~, best. pl. äcklen 1 knappast pl.; känsla av kväljning; avsky2 ⟨vard.⟩ motbjudande person
Singular | |
---|---|
ett äckel | obestämd form |
ett äckels | obestämd form genitiv |
äcklet | bestämd form |
äcklets | bestämd form genitiv |
Plural | |
äckel | obestämd form |
äckels | obestämd form genitiv |
äcklen | bestämd form |
äcklens | bestämd form genitiv |