publicerad: 2015
åk
åk
substantiv
~et; pl. ~ 1 tävlingslopp; åkning: hon låg trea efter första åket2 ⟨vard.⟩ åkdon – Alla sammansättn. med åk- hör till åk 1.
Singular | |
---|---|
ett åk | obestämd form |
ett åks | obestämd form genitiv |
åket | bestämd form |
åkets | bestämd form genitiv |
Plural | |
åk | obestämd form |
åks | obestämd form genitiv |
åken | bestämd form |
åkens | bestämd form genitiv |