publicerad: 2015
återge
åter|ge
el. åld. åter|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger 1 ge tillbaka: återge ngn modet el. ge ngn modet åter2 skildra, relatera: återge ett samtal
Finita former | |
---|---|
återger (återgiver) | presens aktiv |
återges (återgivs, återgives) | presens passiv |
återgav | preteritum aktiv |
återgavs | preteritum passiv |
återge (återgiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att återge (återgiva) | infinitiv aktiv |
att återges (återgivas) | infinitiv passiv |
har/hade återgett (återgivit) | supinum aktiv |
har/hade återgetts (återgivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
återgivande | |
Perfekt particip | |
en återgiven + substantiv | |
ett återgivet + substantiv | |
den/det/de återgivna + substantiv | |
den återgivne + maskulint substantiv |