publicerad: 2015
återgivning
åter|giv·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till återge 2 ge
Singular | |
---|---|
en återgivning | obestämd form |
en återgivnings | obestämd form genitiv |
återgivningen | bestämd form |
återgivningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
återgivningar | obestämd form |
återgivningars | obestämd form genitiv |
återgivningarna | bestämd form |
återgivningarnas | bestämd form genitiv |