publicerad: 2015
återgivare
åter|giv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑givarna • särsk. till återge 2
Singular | |
---|---|
en återgivare | obestämd form |
en återgivares | obestämd form genitiv |
återgivaren | bestämd form |
återgivarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
återgivare | obestämd form |
återgivares | obestämd form genitiv |
återgivarna | bestämd form |
återgivarnas | bestämd form genitiv |