publicerad: 2015
överrumpla
över|rumpla
verb
~de ~t • oväntat överfalla; överraska
Finita former | |
---|---|
överrumplar | presens aktiv |
överrumplas | presens passiv |
överrumplade | preteritum aktiv |
överrumplades | preteritum passiv |
överrumpla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att överrumpla | infinitiv aktiv |
att överrumplas | infinitiv passiv |
har/hade överrumplat | supinum aktiv |
har/hade överrumplats | supinum passiv |
Presens particip | |
överrumplande | |
Perfekt particip | |
en överrumplad + substantiv | |
ett överrumplat + substantiv | |
den/det/de överrumplade + substantiv |