publicerad: 2015
ackompanjemang
ac·komp·anje·mang
[‑maŋ´]
substantiv
~et; pl. ~ • till ackompanjera
Singular | |
---|---|
ett ackompanjemang | obestämd form |
ett ackompanjemangs | obestämd form genitiv |
ackompanjemanget | bestämd form |
ackompanjemangets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ackompanjemang | obestämd form |
ackompanjemangs | obestämd form genitiv |
ackompanjemangen | bestämd form |
ackompanjemangens | bestämd form genitiv |