publicerad: 2015
amanuens
a·manu·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er • lägre tjänsteman i ämbetsverk; assistent på universitetsinstitution
Singular | |
---|---|
en amanuens | obestämd form |
en amanuens | obestämd form genitiv |
amanuensen | bestämd form |
amanuensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
amanuenser | obestämd form |
amanuensers | obestämd form genitiv |
amanuenserna | bestämd form |
amanuensernas | bestämd form genitiv |