publicerad: 2015
ange
an|ge
el. åld. an|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger 1 meddela, fastställa; utmärka: ange riktlinjer för verksamheten2 anmäla för ev. brott e.d.: ange ngn för polisen
Finita former | |
---|---|
anger (angiver) | presens aktiv |
anges (angivs, angives) | presens passiv |
angav | preteritum aktiv |
angavs | preteritum passiv |
ange (angiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ange (angiva) | infinitiv aktiv |
att anges (angivas) | infinitiv passiv |
har/hade angett (angivit) | supinum aktiv |
har/hade angetts (angivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
angivande | |
Perfekt particip | |
en angiven + substantiv | |
ett angivet + substantiv | |
den/det/de angivna + substantiv | |
den angivne + maskulint substantiv |