publicerad: 2015
anförtro
an|för·tro
verb
‑förtrodde, ‑förtrott, ‑förtrodd n. ‑förtrott, pres. ‑förtror • förtroendefullt överlämna el. meddela: anförtro ngn ngt
| Finita former | |
|---|---|
| anförtror | presens aktiv |
| anförtros | presens passiv |
| anförtrodde | preteritum aktiv |
| anförtroddes | preteritum passiv |
| anförtro | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att anförtro | infinitiv aktiv |
| att anförtros | infinitiv passiv |
| har/hade anförtrott | supinum aktiv |
| har/hade anförtrotts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| anförtroende | |
| Perfekt particip | |
| en anförtrodd + substantiv | |
| ett anförtrott + substantiv | |
| den/det/de anförtrodda + substantiv | |
anförtro sig
• anförtro sig åt ngn tala öppet med ngnOrdform(er) anförtro sig


