publicerad: 2015
anförtro
an|för·tro
verb
‑förtrodde, ‑förtrott, ‑förtrodd n. ‑förtrott, pres. ‑förtror • förtroendefullt överlämna el. meddela: anförtro ngn ngt
Finita former | |
---|---|
anförtror | presens aktiv |
anförtros | presens passiv |
anförtrodde | preteritum aktiv |
anförtroddes | preteritum passiv |
anförtro | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att anförtro | infinitiv aktiv |
att anförtros | infinitiv passiv |
har/hade anförtrott | supinum aktiv |
har/hade anförtrotts | supinum passiv |
Presens particip | |
anförtroende | |
Perfekt particip | |
en anförtrodd + substantiv | |
ett anförtrott + substantiv | |
den/det/de anförtrodda + substantiv |
anförtro sig
• anförtro sig åt ngn tala öppet med ngnOrdform(er) anförtro sig