publicerad: 2015
anföringsverb
an·för·ings|verb
substantiv
~et; pl. ~ • t.ex. säga, fråga
Singular | |
---|---|
ett anföringsverb | obestämd form |
ett anföringsverbs | obestämd form genitiv |
anföringsverbet | bestämd form |
anföringsverbets | bestämd form genitiv |
Plural | |
anföringsverb | obestämd form |
anföringsverbs | obestämd form genitiv |
anföringsverben | bestämd form |
anföringsverbens | bestämd form genitiv |