SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
anföringsverb
an·­för·ings|­verb substantiv ~et; pl. ~ t.ex. säga, fråga
Singular
ett anföringsverbobestämd form
ett anföringsverbsobestämd form genitiv
anföringsverbetbestämd form
anföringsverbetsbestämd form genitiv
Plural
anföringsverbobestämd form
anföringsverbsobestämd form genitiv
anföringsverbenbestämd form
anföringsverbensbestämd form genitiv