publicerad: 2015
anorektiker
an·orekt·ik·er
[‑orek´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person som lider av anorexi
Singular | |
---|---|
en anorektiker | obestämd form |
en anorektikers | obestämd form genitiv |
anorektikern | bestämd form |
anorektikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
anorektiker | obestämd form |
anorektikers | obestämd form genitiv |
anorektikerna | bestämd form |
anorektikernas | bestämd form genitiv |