publicerad: 2015
avgjuta
av|gjuta
verb
‑göt, ‑gjutit, ‑gjuten ‑gjutet ‑gjutna, pres. ‑gjuter • till gjuta 1: avgjuta el. vanl. gjuta av ngt
| Finita former | |
|---|---|
| avgjuter | presens aktiv |
| avgjuts (avgjutes) | presens passiv |
| avgöt | preteritum aktiv |
| avgöts | preteritum passiv |
| avgjut | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avgjuta | infinitiv aktiv |
| att avgjutas | infinitiv passiv |
| har/hade avgjutit | supinum aktiv |
| har/hade avgjutits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avgjutande | |
| Perfekt particip | |
| en avgjuten + substantiv | |
| ett avgjutet + substantiv | |
| den/det/de avgjutna + substantiv | |


