publicerad: 2015
avla
avla
[a`vla]
verb
~de ~t • ge upphov till ny individ genom könsumgänge: avla barn
Finita former | |
---|---|
avlar | presens aktiv |
avlas | presens passiv |
avlade | preteritum aktiv |
avlades | preteritum passiv |
avla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avla | infinitiv aktiv |
att avlas | infinitiv passiv |
har/hade avlat | supinum aktiv |
har/hade avlats | supinum passiv |
Presens particip | |
avlande | |
Perfekt particip | |
en avlad + substantiv | |
ett avlat + substantiv | |
den/det/de avlade + substantiv |