publicerad: 2015
avriggning
av|rigg·ning
substantiv
~en ~ar rigga 1
Singular | |
---|---|
en avriggning | obestämd form |
en avriggnings | obestämd form genitiv |
avriggningen | bestämd form |
avriggningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avriggningar | obestämd form |
avriggningars | obestämd form genitiv |
avriggningarna | bestämd form |
avriggningarnas | bestämd form genitiv |