publicerad: 2015
avvärja
av|värja
verb
‑värjde ‑värjt • slå tillbaka anfall; hindra slag att träffa; förhindra
Finita former | |
---|---|
avvärjer | presens aktiv |
avvärjs (avvärjes) | presens passiv |
avvärjde | preteritum aktiv |
avvärjdes | preteritum passiv |
avvärj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avvärja | infinitiv aktiv |
att avvärjas | infinitiv passiv |
har/hade avvärjt | supinum aktiv |
har/hade avvärjts | supinum passiv |
Presens particip | |
avvärjande | |
Perfekt particip | |
en avvärjd + substantiv | |
ett avvärjt + substantiv | |
den/det/de avvärjda + substantiv |