publicerad: 2015
avvikare
av|vik·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vikarna • person med avvikande egenskaper och livsföring
| Singular | |
|---|---|
| en avvikare | obestämd form |
| en avvikares | obestämd form genitiv |
| avvikaren | bestämd form |
| avvikarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avvikare | obestämd form |
| avvikares | obestämd form genitiv |
| avvikarna | bestämd form |
| avvikarnas | bestämd form genitiv |


