publicerad: 2015
bandomare
ban|dom·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑domarna • till domare 2 1bana 1
Singular | |
---|---|
en bandomare | obestämd form |
en bandomares | obestämd form genitiv |
bandomaren | bestämd form |
bandomarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bandomare | obestämd form |
bandomares | obestämd form genitiv |
bandomarna | bestämd form |
bandomarnas | bestämd form genitiv |