publicerad: 2015
barnledighet
barn|led·ig·het
substantiv
~en ~er barnledig
Singular | |
---|---|
en barnledighet | obestämd form |
en barnledighets | obestämd form genitiv |
barnledigheten | bestämd form |
barnledighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnledigheter | obestämd form |
barnledigheters | obestämd form genitiv |
barnledigheterna | bestämd form |
barnledigheternas | bestämd form genitiv |