publicerad: 2015
barnläkare
barn|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna barn läkare
Singular | |
---|---|
en barnläkare | obestämd form |
en barnläkares | obestämd form genitiv |
barnläkaren | bestämd form |
barnläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnläkare | obestämd form |
barnläkares | obestämd form genitiv |
barnläkarna | bestämd form |
barnläkarnas | bestämd form genitiv |