publicerad: 2015
beblandning
be·bland·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨nedsätt.⟩ beblanda
Singular | |
---|---|
en beblandning | obestämd form |
en beblandnings | obestämd form genitiv |
beblandningen | bestämd form |
beblandningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beblandningar | obestämd form |
beblandningars | obestämd form genitiv |
beblandningarna | bestämd form |
beblandningarnas | bestämd form genitiv |