publicerad: 2015
beblandning
be·bland·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨nedsätt.⟩ beblanda
| Singular | |
|---|---|
| en beblandning | obestämd form |
| en beblandnings | obestämd form genitiv |
| beblandningen | bestämd form |
| beblandningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| beblandningar | obestämd form |
| beblandningars | obestämd form genitiv |
| beblandningarna | bestämd form |
| beblandningarnas | bestämd form genitiv |


