publicerad: 2015
befläcka
be·fläcka
verb
~de ~t • ofta bildl. skada: befläcka ngns heder
| Finita former | |
|---|---|
| befläckar | presens aktiv |
| befläckas | presens passiv |
| befläckade | preteritum aktiv |
| befläckades | preteritum passiv |
| befläcka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att befläcka | infinitiv aktiv |
| att befläckas | infinitiv passiv |
| har/hade befläckat | supinum aktiv |
| har/hade befläckats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| befläckande | |
| Perfekt particip | |
| en befläckad + substantiv | |
| ett befläckat + substantiv | |
| den/det/de befläckade + substantiv | |


