publicerad: 2015
befrämjare
be·främj·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. befrämjarna befrämja
Singular | |
---|---|
en befrämjare | obestämd form |
en befrämjares | obestämd form genitiv |
befrämjaren | bestämd form |
befrämjarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
befrämjare | obestämd form |
befrämjares | obestämd form genitiv |
befrämjarna | bestämd form |
befrämjarnas | bestämd form genitiv |