publicerad: 2015
befullmäktiga
be·full·mäkt·iga
verb
~de ~t • ge fullmakt åt, bemyndiga
Finita former | |
---|---|
befullmäktigar | presens aktiv |
befullmäktigas | presens passiv |
befullmäktigade | preteritum aktiv |
befullmäktigades | preteritum passiv |
befullmäktiga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att befullmäktiga | infinitiv aktiv |
att befullmäktigas | infinitiv passiv |
har/hade befullmäktigat | supinum aktiv |
har/hade befullmäktigats | supinum passiv |
Presens particip | |
befullmäktigande | |
Perfekt particip | |
en befullmäktigad + substantiv | |
ett befullmäktigat + substantiv | |
den/det/de befullmäktigade + substantiv |