publicerad: 2015
belöpa
be·löpa
verb
belöpte, belöpt el. åld. belupit • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
belöper | presens aktiv |
belöpte | preteritum aktiv |
belöp | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att belöpa | infinitiv aktiv |
har/hade belöpt (belupit) | supinum aktiv |
Presens particip | |
belöpande |
belöpa sig
• belöpa sig till (viss summa) uppgå till; belöpa sig på ngn falla på ngns andelOrdform(er) belöpa sig