publicerad: 2015
beledsagare
be·led·sag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. beledsagarna beledsaga
Singular | |
---|---|
en beledsagare | obestämd form |
en beledsagares | obestämd form genitiv |
beledsagaren | bestämd form |
beledsagarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beledsagare | obestämd form |
beledsagares | obestämd form genitiv |
beledsagarna | bestämd form |
beledsagarnas | bestämd form genitiv |