publicerad: 2015
benig
ben·ig
adjektiv
~t ~a 1 till ben 1: en benig fisk2 knepig, svårlöst: ett benigt problem
Positiv | |
---|---|
en benig + substantiv | |
ett benigt + substantiv | |
den/det/de beniga + substantiv | |
den benige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de benigare + substantiv | |
Superlativ | |
är benigast | |
den/det/de benigaste + substantiv |