publicerad: 2015
bergslandskap
bergs|land·skap
N berg|land·skap
substantiv
~et; pl. ~ • till landskap 1,2 bergSingular | |
---|---|
ett bergslandskap | obestämd form |
ett bergslandskaps | obestämd form genitiv |
bergslandskapet | bestämd form |
bergslandskapets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bergslandskap | obestämd form |
bergslandskaps | obestämd form genitiv |
bergslandskapen | bestämd form |
bergslandskapens | bestämd form genitiv |