publicerad: 2015
bestämmelse
be·stämm·else
substantiv
~n ~r • fastlagd regel, norm
Singular | |
---|---|
en bestämmelse | obestämd form |
en bestämmelses | obestämd form genitiv |
bestämmelsen | bestämd form |
bestämmelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bestämmelser | obestämd form |
bestämmelsers | obestämd form genitiv |
bestämmelserna | bestämd form |
bestämmelsernas | bestämd form genitiv |