publicerad: 2015
blänkare
blänk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. blänkarna • tidningsnotis
Singular | |
---|---|
en blänkare | obestämd form |
en blänkares | obestämd form genitiv |
blänkaren | bestämd form |
blänkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blänkare | obestämd form |
blänkares | obestämd form genitiv |
blänkarna | bestämd form |
blänkarnas | bestämd form genitiv |