publicerad: 2015
blandare
bland·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. blandarna • vanl. om maskin
Singular | |
---|---|
en blandare | obestämd form |
en blandares | obestämd form genitiv |
blandaren | bestämd form |
blandarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blandare | obestämd form |
blandares | obestämd form genitiv |
blandarna | bestämd form |
blandarnas | bestämd form genitiv |