publicerad: 2015
blockning
block·ning
substantiv
~en ~ar • till blocka 1,2
Singular | |
---|---|
en blockning | obestämd form |
en blocknings | obestämd form genitiv |
blockningen | bestämd form |
blockningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blockningar | obestämd form |
blockningars | obestämd form genitiv |
blockningarna | bestämd form |
blockningarnas | bestämd form genitiv |