publicerad: 2015
bordun
bord·un
[‑u´n]
substantiv
~en ~er • oföränderlig ton t.ex. i säckpipa som ackompanjerar melodi
Singular | |
---|---|
en bordun | obestämd form |
en borduns | obestämd form genitiv |
bordunen | bestämd form |
bordunens | bestämd form genitiv |
Plural | |
borduner | obestämd form |
borduners | obestämd form genitiv |
bordunerna | bestämd form |
bordunernas | bestämd form genitiv |