publicerad: 2015
bräm
bräm
substantiv
~et; pl. ~ • kant, bård
Singular | |
---|---|
ett bräm | obestämd form |
ett bräms | obestämd form genitiv |
brämet | bestämd form |
brämets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bräm | obestämd form |
bräms | obestämd form genitiv |
brämen | bestämd form |
brämens | bestämd form genitiv |