publicerad: 2015
bråck
bråck
substantiv
~et; pl. ~ • utbuktning av organ utanför dess naturliga begränsning
Singular | |
---|---|
ett bråck | obestämd form |
ett bråcks | obestämd form genitiv |
bråcket | bestämd form |
bråckets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bråck | obestämd form |
bråcks | obestämd form genitiv |
bråcken | bestämd form |
bråckens | bestämd form genitiv |