publicerad: 2015
bronkit
bronk·it
[broŋki´t]
substantiv
~en ~er • luftrörskatarr
Singular | |
---|---|
en bronkit | obestämd form |
en bronkits | obestämd form genitiv |
bronkiten | bestämd form |
bronkitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bronkiter | obestämd form |
bronkiters | obestämd form genitiv |
bronkiterna | bestämd form |
bronkiternas | bestämd form genitiv |