publicerad: 2015
brottning
brott·ning
substantiv
~en ~ar • en kampsport utan slag
Singular | |
---|---|
en brottning | obestämd form |
en brottnings | obestämd form genitiv |
brottningen | bestämd form |
brottningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brottningar | obestämd form |
brottningars | obestämd form genitiv |
brottningarna | bestämd form |
brottningarnas | bestämd form genitiv |